Some oldies and some news from Have2have

Ni vet hur det är. Man anstränger sig, försöker och ger sitt allt. Men ändå uppskattas ingenting av det man gör. Varför peka ut de brister som man vet finns där, i stället för att uppskatta de fina och peppa någon till att kämpa vidare? Ingen mår bra av att höra sina nära och kära klaga på vad man gör och inte gör. Om man inte tycker om något personen gör, kan man inte bara acceptera att folk växer uppoch mognar? Alla gör det på sitt eget sätt och måste få lära av sina misstag. Men om det inte är okej att göra fel ibland, måste man då vara perfekt? Om man inte klara av att vara perfekt då.. Finns det inget hopp om att man fortfarnade kan fungera tillsammans då?

Jag har försökt hela mitt liv nu att vara den som du älskar. Vara någon som du respekterar och vill umgås med. Jag vill att du ska kunna träffa bekanta och inte skämmas över att presentera mig för dom. Jag vill att du ska vara stolt över den jag är. Inte besviken och arg över den som jag kunde ha varit. Det finns inget som gör mig mer ledsen än när du säger att du inte orkar mer. Du är min förebild och en dag, även om det är svårt att tänka sig det nu, så vill jag bli som dig. Du har allt som man kan önska sig. Du borde vara glad och stolt över vad du har lyckats med i ditt liv. Inte gå runt och tänka alla mina fel.

Om jag inte lyckas i skolan, med kärleken eller ekonomiskt är inte ditt fel. Jag pressar mig själv, och kanske i onödan. Men vadå? Jag vill att vi ska kunna göra saker tillsammans utan att vi måste bråka om allt. Vi är såpass envisa båda två, så jag fattar inte vad vi håller på med.. Jag tränar upp min självkänsla, men jag klarar inte av det utan din hjälp. Jag vill att du ska kunna hålla om mig en hand och säga att du äslakr mig. Utan att jag behöver fråga. Det känns så.. fel när jag frågar om du älskar mig och du svarar: men vad är det för fråga? klart jag gör. Det känns inte rätt...

Om jag kunde skulle jag göra allt för att få dig att må bra. Du förtjänar verkligen det allra bästa, även om du inte själv verkar tycka det. Efter vissa brål vi har så tänker jag: Äh, jag klarar mig. Jag är stark nog att ta hand om mig själv! Men vissa dagar går det bara inte. Jag klarar inte av att ta hand om mig själv, om du inte kan älska mig för den jag är. Jag är osäker på mig själv för att ingen visar mig att jag betyder något. Jag har otroligt svårt att göra det själv, kanske är det något jag ärvt. Men jag har alltid älskat dig och jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag skulle göra dig illa. Jag vill att du ska säga att du behöver mig. Du är mitt allt mamma ♥

Om jag bara hade haft pengar så skulle jag ge alla dom här skönheterna ett hem! Älskar skor, speciellt klackskor. Använder det inte så ofta, men jag lovar att jag kommer att göra! Måste bara skaffa mig en rik pojkvän och en stor garderob..

Har afro just nu, orkar inte fixa det när det är sånt här väder. Varför bry sig? Kom på att jag aldrig har visat mig osminkad och med ofixat hår. Har ju ändå haft bloggen i två år. Trött som få och ska snart sova. Inget planerat föen på fredag, då fyller Martina. Då ska vi ut några tjejor! Har min Cute as hell-tröja som jag köpte i Stockholm förra året när jag var där med Agnes, Ellen och Fanny.

Har suttit vid datorn ett tag nu och kollat på klänningar, skor och bikinis. Vill shoppashoppashoppa! Mamma och pappa har fortfarande inte bestämt sig för hur mycket pengar jag ska få för mina betyg.. Har inte toppbetyg men skit samma, är jättenöjd och det är de som är viktigast! Fick 245 poäng och skäms inte alls för det. Stolt över mig själv, eftersom jag hade 200 förra terminen!

I kväll kanske det blir party med Martina, om hon hittar på någon vill säga. Har ingen aning om hur det går för henne haha! Om inte så ska jag vara med Fanny och hitta på något skojigt! Fina vänner man har då

Jag kan verkligen inte fatta att det är sommarlov nu. Visst är det varmt ute, lite halvt med sol. Men hallå, det kan ju inte vara slut på grundskolan bara sådär? Ofta igår var sista dagen jag gick i 9C på Murgårdsskolan med alla underbara människor? Det kan bara inte vara över. Jag kommer sakna varenda liten sekund, komer tänka på allt de roliga som vi har gjort tillsammans. Alla minnen som vi skapat och kommer föralltid ha kvar.

Jag är både nervös och taggad till gymnasiet. Nervös för att träffa nytt folk och kanske göra bort sig. Taggad för att känna sig mer vuxen och kunna ta mer ansvar. Vuxenlivet here I come! Eller...?

Hejhopp! Gick upp tidigt i morse och gymmade. Körde riktigt hårt i över en timme och det var otroligt skönt! Sitter ofixad men nydushad nu och väntar på att mamma ska komma hem från frisören så vi kan åka in till Valbo en snabbis. Eller det är inte säkert att vi hinner de, så då blir det en runda på stan här i viken i stället ;) Halv 1 ska jag till skolan på avslutningslunch tillsammmans med alla fyra 9a klasser och alla lärare, skit kul mmhm ;) Sen blir de SPRAYTAN! Är skit taggad, har ju aldrig testat det förut så hoppas att det funkar bra! Någon som har testat?

Men man kanske inte ska bli så förvånad heller, när man tänker på hur mycket jordgubbar jag äter. Men hur gott är det inte då? I kväll ska jag bjuda mor och far på kladdkaka som jag har bakat tillsammans med jordgubbar och grädde. Sommar, fast det är kallt ute.